Vi kan ju helt klart slå fast vi att jag inte mått så bra senaste tiden...
De gör ont i hela mig som ett stort svart hål eller nåt och jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska ta mig till... Jag vet att många av er skulle ställa upp om jag skulle vilja prata. Det är jag oerhört tacksam för<3 Men saken är den, jag vill öppna mig och berätta allt för er, men jag vet inte i vilken ände jag ska börja, eller vad jagska säga.. Känns som att mina problem på något sätt inte är värda era stöttande ord. Jag vet, de låter sjukt..

Jag äter inte ordentilgt, men på något plan gör de mig inte så mycket. Samtidigt blir jag arg på mig själv för jag vet vad som väntar om de går för långt, jag vill inte tillbaka till helvetet... Jag sover inte ordentligt. Eftersom jag inte kan somna innan tolv och somnar jag innan tolv så är det av ren utmattning... Jag går omkring lite som en robot, halvt okontaktbar... Ler och skrattar men de känns inte äkta, allt känns fake. Om jag ska vara ärlig så är jag trött på de.. Jag vill inte tillbaka till helvetet men jag tror aldrig jag riktigt lämnat helvetet... De har bara legat under ytan i väntan på att få komma tillbaka... All ångest och alla tårar som jag så gärna skulle vilja släppa fram, får ligga kvar under ytan och klumpen i magen växer och växer.. De är inte så att jag inte förskt gråta, jag försöker verkligen, men det går inte, de känns som att jag har nån form av spärr inom mig.. Men de gånger jag faktiskt gråter så tar de slut litka snabbt som de kom, så jag får aldrig ut allt annat också... GAAAAAAAAAAAAH

Jag orkar verkligen inte!

</3