15.20
Sitter kvar i skolan och arbetar, fast får inte så mycket gjort, sitter mest och tänker. Orkar inte åka hem... Vill inte ens hem, känns på något sätt nästan meningslöst att åka hem... De där lät kanske konstigt, men vad ska jag hem och göra? Titta på tv, msn:a och äta eller? Nej, Känns om att det finns massor med annat jag borde göra... Men nu tänker jag bara svamla på om lite kanske för er osammanhängande saker, men jag måste skriva av mig... Så är det bara och det är väl egentligen därför jag startade bloggen.. Men jag har inte riktigt vågat, det vågar jag inte riktigt nu heller, men jag gör ett försök...

Varför kan jag inte le? Eller jag kan le, men det är inget riktigt leende... Jag vill ju inte känna den här känslan av obehag... Det är inte jag, eller?! Jag vill inte tillbaka till nätterna fyllda med ångest och självhat. Jag vill må bra... Fast jag kanske inte förtjänar det? Eller?! Alla borde väl få må bra?! Fast jag kanske inte hör till alla? Ska till enheten och träffa Åsa imorgon, tror det behövs... Så mycket ångest som strömmat genom min kropp den senaste veckan, fylld med självhat, tankar som skulle kunna döda osv., det var ett tag sen jag kände såhär... Lusten till att göra saker känns typ halvt borta... Nu kanske några av er tror att jag känner såhär igen bara pga. Någon... Men det är inte hela sanningen... Det är nog delvis pga. det, men inte helt... Finns ju massa annat också, men eftersom jag är så himla dålig på att öppna mig tillräckligt så är det få som verkligen förstår, egentligen så tror jag att ingen verkligen vet hur allt är på riktigt... Jag vill ju berätta och försöka förklara men det känns som att folk skulle tycka att jag var konstig eller nåt... Det finns så många jag vet att jag kan prata med men ändå så vågar jag inte, hur mycket jag än vill...

Det kryper i kroppen och jag hatar det, det är obehagligt, pulsen ökar, det blir svårare att andas...

Kedjor dras åt
sparkar och slag
ett rop på hjälp
men inget försvinner

meningslöst kanske, men jag behövde skriva av mig lite..
<3