Vakna med ett leende

När jag vaknade imorse hade jag brett leende på läpparna, helt underbart :) Åkte till skolan, bussen va sen, leendet minskade. Tyskaprov, leendet minskade, såg någon som i någon och leendet ökade. Bells kom, leendet ökade, vi hitta Martin leendet va kvar, men de minskade mer och mer. Martin gick ut genom KGs dörr och kommer mest troligt inte tillbaka.. Kommer sakna honom, man har ju liksom hunnit fästa sig vid honom, visst han gick inte i klassen så himla länge, men iaf! Det va ju liksom vår Martin! Bells hade bakat muffins till oss och de va super goda^^
Förbjudna känslor och tankar smög sig på idag, usch, inte kul. Vara nära att det inte blev nån lunch, men jag tog mig själv i kragen och åt, det var ju t.o.m. gott! Skolvegetarian är helt enkelt bäst^^ Sen såg jag någon som i någon igen och leendet kom tillbaka^^ Efter lunchen drog Bells och jag upp till gymmet. Jag tog fram min iPod och satte på en spellista jag skapade i höstas... En lista med "ångestlåtar" Jag hatar känslan, ett försök att springa bort den, meningslöst, Bells fick mig iaf tillslut att lugna mig, tur det, annars hade jag väl typ ramlat ihop.. Tankar som snurrade runt runt osv, hatar det, det gör jag verkligen.. Men men, nu är det helg och jag ska ha kul och njuta massor av att faktiskt vara ledig :D

Nästa vecka ska jag faktiskt plugga, right Bells? För det ska du också^^<333
Puss och kram<3333



Vi kommer sakna dig Martin, det finns bara en av dig liksom^^

Kommentarer
Postat av: Friiiida

Asså Martin borde inte sluta :( Han är lixom han , och ja , det finns ingen som han! Fyra veckor fick vi ha han bara :( Aja, hoppas han får det bra iaf :)

2008-10-17 @ 15:38:08
URL: http://jaglevernog.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0