Jag tänker inte ljuga och säga att allt en perfekt. Jag tänker inte ljuga och säga att jag mår hur bra som helst. För så är det inte. Just nu mår jag piss och det är helt okej. Man kan inte vara på topp jämt... Men det här är verkligen ett slag under bältet. Långt ifrån rättvist om ni ber om min åsikt. Hur kommer det då sig att jag mår såhär himla dåligt just nu? Jo, det ska jag tala om för er. Mamma har bestämt att jag inte får träffa underbar mer än på helgerna. Och eftersom han jobbar nästan varannan helg blir det inte mycket kvalitéts tid. Vi har ju som ni vet träffats nästan varje kväll hela sommaren. Så nu när jag inte får träffa honom förrän på fredag är det som att hela världen rasat samman. Visst, det låter kanske patetiskt, men han gör mig glad och lycklig. De känns så himla tomt utan honom. Och om jag ska vara riktigt ärlig så är jag jävligt rädd för att vara ensam, att då tvingas sova ensam flera nätter i rad känns inte direkt bra. Vad ska jag ta mig till med min tid? Mamma vill att jag ska kunna plugga, hon har någon teori om att jag pluggar bättre utan att träffa honom. Vill ni då höra sanningen? Det är tvärtom, jag har inte kunnat göra ett skit idag. Dessutom är tårarna på väg nästan hela tiden. Har gråtit typ tre-fyra gånger sen jag kom hem och de var inte ens länge sen.
Inte vill hon lyssna på mig heller... Utan jag är ju så liten och korkad, visst är det inte det hon säger men det känns som att det är vad hon menar. Men jag ska försöka prata med henne om hon nu behagar lyssna vill säga och se om vi kan komma fram till nån bättre lösning.. För det här går bara inte.

Så ni som tyckte att jag va konstig i skolan idag vet nu varför... De kanske låter som att de inte är någon stor grej, men för mig känns det som det... Men aah, jag kan i alla säga att det skulle vara mycket värre om jag inte hade er som håller mig flytande liksom.

Det är långt till fredag...

Puss<3