jag kan om jag vill, ja, så är det... Men så är det för många, så det gör mig inte direkt speciell. Tonåren ska vara jobbiga, men det är tänkt att man ska ta sig igenom dem för att sedan kunna blicka tillbaka och ta tillbaka vissa saker. Vi kan leva livet utan att se tillbaka. Eller så kan vi leva livet och hela tiden snegla tillbaka på det som varit och önska att de aldrig hänt eller att vi kan få tiden tillbaka. Tiden kommer inte tillbaka, så det är bättre att blicka framåt. Vi måste försöka se de ljusa i alla situationer, hur svårt de än är. Ja, jag vet att jag inte brukar vara särskillt bra på de, men det betyder inte att jag inte försöker. Det finns minst tusen saker som jag önskar vore annorlunda. Men vad kan jag göra åt de? Ingenting. De är så obarmhärtigt livet är skapat. Hur mycket jag än vill så kommer jag aldrig kunna ändra på det som hänt, jag kan bara försöka påverka det som komma skall.

Har kommit på en idé till novellen som ska vara klar på fredag. Den kanske inte blir värsta happy, eller egentligen blir den långt från happy. och egentligen så handlar den på något undermedvetet sätt om mig, fast med lite ändringar. vilket betyder att ni kanske inte får läsa den... Eller det beror på hur bra jag tycker den blir...

Men men, godnatt eller nåt

jag ler på utsidan