I want it all to end
Högen med sådant som borde varit klart, saker jag borde ha gjort växer...
Känslan av att ingen bryr sig är starkare än orden som säger att så inte är fallet... Om jag bara gjorde de jag skulle när jag sagt att jag ska göra det så skulle jag slippa allt de här... Jag lär mig aldrig... I och med att jag hela tiden skjuter upp saker och ting så gör jag det hela bara värre... Jag har ingen motivation och ingen ork... Hur ska jag kunna klara av skolan när jag inte pluggar... Att någon ska se och komma ihåg mig, att jag ska betyda något för någon, blev någångstans på vägen så mycket viktigare än allt annat... De förstör mig och jag är fullt medveten om de men vågar inte göra något åt de... Om jag inte skulle sitta och skratta med mina kompisar under skoltid utan istället sitta och plugga.. vad skulle då hända? Jag är rädd för svaret, tänk om jag skulle glömmas bort? Tänk om jag skulle märka hur mycket roligare dom har utan mig...
Motivationen försvann för länge sen, de är enhetens fel och jag får den inte tillbaka... Hur mycket jag än försöker. Hela tiden när jag tror att saker och ting är under kontroll, händer något som får mig att se att jag har fel.. Jag har tappat kontrollen också... I want it all to end.
Känslan av att ingen bryr sig är starkare än orden som säger att så inte är fallet... Om jag bara gjorde de jag skulle när jag sagt att jag ska göra det så skulle jag slippa allt de här... Jag lär mig aldrig... I och med att jag hela tiden skjuter upp saker och ting så gör jag det hela bara värre... Jag har ingen motivation och ingen ork... Hur ska jag kunna klara av skolan när jag inte pluggar... Att någon ska se och komma ihåg mig, att jag ska betyda något för någon, blev någångstans på vägen så mycket viktigare än allt annat... De förstör mig och jag är fullt medveten om de men vågar inte göra något åt de... Om jag inte skulle sitta och skratta med mina kompisar under skoltid utan istället sitta och plugga.. vad skulle då hända? Jag är rädd för svaret, tänk om jag skulle glömmas bort? Tänk om jag skulle märka hur mycket roligare dom har utan mig...
Motivationen försvann för länge sen, de är enhetens fel och jag får den inte tillbaka... Hur mycket jag än försöker. Hela tiden när jag tror att saker och ting är under kontroll, händer något som får mig att se att jag har fel.. Jag har tappat kontrollen också... I want it all to end.
Kommentarer
Postat av: Christoffer
Keep it up gumman! Du klarar dig!
Postat av: elina
jag kommer ALDRIG glömma dig. du betyder sjukt mkt <3
Postat av: Maria, den andra
Min kära Maria, hur mkt du än skulle försöka skulle jag aldrig glömma dej eller tycka att du var mindre underbar för att du jobbade mer i skolan. Tvärtom, jag skulle tycka det var helt otroligt bra, då kanske jag också skulle få något gjort. Jag har exakt samma känsla, att inte våga avstå från allt kul vi har för skolarbete. Det känns på ett sätt mer piss att missa något kul än missa ett inlämningsdatum, men i slutändan blir det nog ändå bättre om man gör klart allt och har kul sen eller tom samtidigt.. Vet inte ens själv vad jag snackar om (A) Get well soon i alla fall! Du är saknad <3
Trackback