Skrivet igår, men internet va mongo så kunde inte lägga upp de då.

Ensamheten dödar mig. Jag hatar det verkligen... Jag vill inte vara den som klagar, men jag kan inte hjälpa det... Det är väl bättre att skriva av sig än att ta fram allt självhat... Jag vill inte känna det, men de bränner i mig, hela tiden... Vet inte vart jag ska ta vägen, vågar inte lita på någon... Även om ni läser det så skulle jag mest troligt förneka om ni frågade. För jag mår bra, right?

Jag gråter inte ofta, även fast jag ofta vill gråta, men både idag och igår har tårarna svämmat över... Tecken på att jag måste lätt på allt kanske? Släppa på trycket lite, but what's the point? Jag orkar ändå inte så vad spelar de för roll om jag kör slut på mig själv... Jag måste göra något för att slippa tänka på smärtan och hatet... Jag vill bort och jag tror jag behöver det...