Levande död
japp, typ så känner jag mig just nu
och om ni undrar var jag är, så är svaret; Hemma, var skulle jag annars vara? Jag är för lat för att vara där jag borde vara, får dålig för att vara där jag borde vara... jag orkar inte allt de negativa men jag kan inte trycka bort det, eller de funkar ju ett tag men sen går de åt helvete och jag hamnar på botten... All ångest allt hat, jag orkar inte känna de, men ändå sitter jag mitt i det hela tiden med ett äckligt jävla leende på läpparna för jag orkar inte gråta, jag kan inte gråta... Jag ska ju vara stark, jag är ju happyface typ jämt, men när jag ser mig själv i spegeln och försöker le åt något som jag vet är kul eller riktigt roligt så ser det så jävla påklistrat ut! jag orkar inte påklistrat! Jag orkar inte låtsas och trycka bort! Jag vill känna att jag är glad utan oro för att falla tillbaka, men det är svårt eftersom jag inte dealar med problem när de kommer, hela tiden trycker jag bort allt eller bara säger att de inte är viktigt eller att de är fel fel fel... Det är väl egentligen de dummaste jag kan göra, för varje gång jag gör det så trycker jag ner badbollen än lite mer och jag orkar inte hålla den under ytan hur länge som helst.... Jag önskar verkligen att jag kunde säga sånt här till åsa, hon finns ju för att hjälpa mig... mig jag är för feg och för dålig på att prata känslor face till face med nån...
Nog om mitt snack som jag ändå inte fattar....

SItter som sagt hemma, skulle egtligen bara ha idrott idag i princip, men nej nej, jag sitter hemma... Och inte får det mig att må så mycke bättre..... Ska iaf till Åsa kl två, så blir attt åka hemifrån med kavrt över ett bussen... Pappa kommer och hämtar mig och sen blir de att åka till honom och få julklappar :) men hem igen på kvällen eftersom han ska till USA imorron och måste va på arlanda kl sju och jag tror ni förstår att jag inte har så stor lust att gå upp kl sex och sen komma jätte tidigt till skola -.-

Puss på er <333