Misslyckande och diciplin
misslyckande är inget jag direkt tycker om
varje misslyckande får mig att se mig själv som lite sämre, och just nu känns det som att jag misslyckas ganska mycke så jag är ganska väldigt mycket sämre än vad jag skulle vilja vara... Jag avskyr sånt... Jag vill kunna vara så bra som jag vill vara, jag vill inte att misslyckanden ska få mig att känna mig sämre.. de är inte så det ska vara, men det är tyvärr så det är.. Och jag tror inte att jag är ensam om det heller... Många når inte upp till den standard de satt upp för sig själva. Men hur kan vi avgöra att vi misslyckats egentligen? Så okej, jag fick ett G och inte ett VG men hallå, ett G betyder ju att jag kan de jag ska kunna ett VG eller ett MVg är ju egentligen bara överkurs. Men tyvärr är det inte så jag ser det, ett G skulle lika gärna kunna vara ett IG för det var inte de betyg jag ville ha, inte de jag kämpat för, inte de jag la ner en massa tid för att få. De känns så orättvist på något sätt.. Allt jag kämpar för gör någon annan mycket bättre och på kortare tid... Jag vet att jag inte ska tänka på skolan på helgerna när jag är ledig, men vad har jag för val, jag måste om jag inte vill misslyckas ännu mer... Jag vill ju bara vara perfekt. Är det för mycket att begära? Ja det är ju det för jag vet ju att jag aldrig kommer kunna bli perfekt i mina ögon, för min definition av perfekt kommer alltid att förändras... På enheten sa dem alltid att vi inte skulle ha så höga krav på oss själva och att de inte var konstigt att jag inte kunde prestera lika bra när jag bara gick deltid i skolan. Dem fick mig att tycka att ett G ändå var okej, men samtidigt tappade jag diciplinen. Det var både bra och dåligt. Eftersom den var den diciplinen som gjorde att jag ens hamnade där, den diciplinen som hjälpte mig stå emot mat och som fick mig att träna så hårt, men nu utan den diciplinen så misslyckas jag, jag skjuter på pluggandet, jag orkar inte förmå mig att träna, jag kommer ändå inte få se ut så igen och allt annat.. Den lärdomen hjälpte mig ur sjukdomen, fast jag är inte ur den helt de vet jag men de vet inte dem samtidigt som de försämrade mig.... Jag vill ha tillbaka diciplinen i mitt liv, jag behöver den...
varje misslyckande får mig att se mig själv som lite sämre, och just nu känns det som att jag misslyckas ganska mycke så jag är ganska väldigt mycket sämre än vad jag skulle vilja vara... Jag avskyr sånt... Jag vill kunna vara så bra som jag vill vara, jag vill inte att misslyckanden ska få mig att känna mig sämre.. de är inte så det ska vara, men det är tyvärr så det är.. Och jag tror inte att jag är ensam om det heller... Många når inte upp till den standard de satt upp för sig själva. Men hur kan vi avgöra att vi misslyckats egentligen? Så okej, jag fick ett G och inte ett VG men hallå, ett G betyder ju att jag kan de jag ska kunna ett VG eller ett MVg är ju egentligen bara överkurs. Men tyvärr är det inte så jag ser det, ett G skulle lika gärna kunna vara ett IG för det var inte de betyg jag ville ha, inte de jag kämpat för, inte de jag la ner en massa tid för att få. De känns så orättvist på något sätt.. Allt jag kämpar för gör någon annan mycket bättre och på kortare tid... Jag vet att jag inte ska tänka på skolan på helgerna när jag är ledig, men vad har jag för val, jag måste om jag inte vill misslyckas ännu mer... Jag vill ju bara vara perfekt. Är det för mycket att begära? Ja det är ju det för jag vet ju att jag aldrig kommer kunna bli perfekt i mina ögon, för min definition av perfekt kommer alltid att förändras... På enheten sa dem alltid att vi inte skulle ha så höga krav på oss själva och att de inte var konstigt att jag inte kunde prestera lika bra när jag bara gick deltid i skolan. Dem fick mig att tycka att ett G ändå var okej, men samtidigt tappade jag diciplinen. Det var både bra och dåligt. Eftersom den var den diciplinen som gjorde att jag ens hamnade där, den diciplinen som hjälpte mig stå emot mat och som fick mig att träna så hårt, men nu utan den diciplinen så misslyckas jag, jag skjuter på pluggandet, jag orkar inte förmå mig att träna, jag kommer ändå inte få se ut så igen och allt annat.. Den lärdomen hjälpte mig ur sjukdomen, fast jag är inte ur den helt de vet jag men de vet inte dem samtidigt som de försämrade mig.... Jag vill ha tillbaka diciplinen i mitt liv, jag behöver den...
Kommentarer
Postat av: Din Muz <3
Älsklingen min <3 Du är bäst, du är jätteduktig i skolan. Det är inte många som får mvg i allt. G är jue jättebra! Huvudsaken är att du gör ditt bästa! =) <3 I love you, sweetheart, allways you and me <3333
Trackback