Nedräkningen har börjat
Fortfarande hemma och sjuk.
Men idag är jag lite duktigtigare, har börjat med idrotts uppgiften, snart svarat på alla g-frågor. Ska försöka skriva mer på mitt pm också.
Gjorde en lista med uppgifter jag vill göra klart den här veckan, om jag klarar det kanske det känns bättre.
På torsdag är det bara 2 veckor kvar tills jag ska ta ut tandställning! Längtar verkligen!!!
Och på fredag är det sju veckor kvar till sommarlovet! Känns nästan overkligt, längtar men ändå inte. Tanken på att det snart är sommarlov är underbar men ändå hemsk. Känns som att det är dags att ta tag i pluggandet igen om man ska hinna med allt innan lovet. Då är det det ju verkligen perfekt att jag är hemma och sjuk istället för i skolan, verkligen JÄTTE bra, eller inte.. Men men, nu ska jag sluta tjata...
På fredag är det Globen och The last Bounce som gäller tillsammans med Maria och Kristina, ska bli grymt kul :D<3
Puss på er<3
Att kunna klara vad som helst
Ibland känns det verkligen som att jag kan klara vad som helst.
Men helt plötsligt från ingenstans kommer det, som ett slag i magen ger jag upp utan att ens försöka.
För varför skulle jag kunna göra något över huvudtaget?
Jag som inte ens klarar av att ta mig till skolan.
Jag som inte klarar av att hålla mig till vad jag säger.
Visst, jag är sjuk, men ibland undrar jag varför? Varför blir jag sjuk hela tiden? Är det mitt eget fel, ja det känns nästan så. Jag tror att jag på något vänster lyckas intala mig själv att jag är sjuk och därmed också blir det. Är det möjligt att det kan var så? Ja, det är fullt möjligt, vad jag inte förstår är väl egentligen hur? Hur kan jag lyckas framkalla symptomen... Jag förstår inte och det kommer jag säkert aldrig göra. Kanske beror det på mitt svaga psyke, kanske på något annat, jag vet inte. Men en sak är säker, jag och stress fungerar inte bra ihop.
Men innerst inne så vet jag, att jag kan klara vad som helst bara jag vill. Så bara för att allt känns otroligt hopplöst just nu så betyder inte det att världen kommer gå under imorgon, alla har vi svackor, dagar, veckor kanske till och med månader då världen är mindre ljus. Men jag vet att det kommer en vändning. Men ibland behöver man en paus, en break från verkligheten, lite tid för att kunna hitta tilllbaka och börja om från början.
Vad tror ni, kan vi klara vad som helst?
Men helt plötsligt från ingenstans kommer det, som ett slag i magen ger jag upp utan att ens försöka.
För varför skulle jag kunna göra något över huvudtaget?
Jag som inte ens klarar av att ta mig till skolan.
Jag som inte klarar av att hålla mig till vad jag säger.
Visst, jag är sjuk, men ibland undrar jag varför? Varför blir jag sjuk hela tiden? Är det mitt eget fel, ja det känns nästan så. Jag tror att jag på något vänster lyckas intala mig själv att jag är sjuk och därmed också blir det. Är det möjligt att det kan var så? Ja, det är fullt möjligt, vad jag inte förstår är väl egentligen hur? Hur kan jag lyckas framkalla symptomen... Jag förstår inte och det kommer jag säkert aldrig göra. Kanske beror det på mitt svaga psyke, kanske på något annat, jag vet inte. Men en sak är säker, jag och stress fungerar inte bra ihop.
Men innerst inne så vet jag, att jag kan klara vad som helst bara jag vill. Så bara för att allt känns otroligt hopplöst just nu så betyder inte det att världen kommer gå under imorgon, alla har vi svackor, dagar, veckor kanske till och med månader då världen är mindre ljus. Men jag vet att det kommer en vändning. Men ibland behöver man en paus, en break från verkligheten, lite tid för att kunna hitta tilllbaka och börja om från början.
Vad tror ni, kan vi klara vad som helst?
